Innan elektrisk ström drogs till mitt barndomshem i fjällvärlden var enda värmekällan den svarta järnspisen. Mycket ved behövdes för den långa vintern och doften som jag förknippar med eld och rök är också doften av nyligen nedhuggen björk och doften i vedboden. När jag vistas på gården, oavsett årstid, kokar vi ofta kaffet på brasan.
16 kommentarer:
Åh - doft av tjärstubbe...
Saft av älgört lät intressant - för oss som inte har tillgång till fläder. Recept???
Känner doften och hör sprakandet. =)
Recept på älgörtsdricka finns på min hantverksblogg
http://pysselfarmor.bloggplatsen.se/2010/07/31/3325364-algortsdricka/
Fin bild och jag kan absolut känna doften...ända hit! ;O)
Ha en skön fredag!
Jag känner hur den doften drar sig ända ner till Skåne:) Härligt foto och härlig doft:)
Mmmmm, jag njuter, både av bilden och dofterna!
Härlig bild! Visst är det så att man nästan känner doften av brasan!
Känner doften hela vägen hit till Marmaris... börjar bli riktigt hungrig;-)
Det är nog rätt vanligt att man minns doftupplevelser från barndomen. Mina mostrar och morbröder hade el i lägenheterna, men eldade i vedspis i köket.
Vad roligt att du Beate kommer ihåg att vi wokar och lagar mat över elden också ;-)
Den doften hör sommaren till. En fullträff på temat!
Härlig doft som du påminner mig om! Brasa och kaffe kokt över öppen eld - ljuvligt!
Min barndom ...
Den doften kan jag föreställa mej men jag har aldrig kokat kaffe sådär, det verkar gott! :)
Härligt foto!
Jag kan höra spraket från brasan och känna dofterna från kaffet. :-)
Ingen dum doft det där inte.
Skicka en kommentar